söndag 10 juni 2007

Rasistisk arbetsmarknad

De svenska ekonomiska hjulen rullar på i ett rasande tempo. Företagen anställer, arbetslösheten sjunker. DN skriver idag en artikel om det, och om hur sysselsättningsgraden nu stiger bland invandrare.

Här blir "invandrare" dock ett lite trubbigt begrepp - det är ju inte så att hela gruppen invandrare har samma, eller ens liknande villkor på arbetsmarknaden. Tvärtom kan man tydligt se hur vissa invandrargrupper systematiskt diskrimineras på arbetsmarknaden och får, i den mån de får jobb, ta de sämsta, lägst avlönade arbetena, medan andra grupper (västeuropéer företrädesvis) har ungefär samma villkor som etniska svenskar. Men trots att det blir lite trubbigt och missvisande att betrakta hela invandrarkategorin som en homogen massa, blir skillnaderna svenskar-invandrare emellan ändå stora. I fjol hade 65,7 procent av utrikes födda jobb, mot 81,7 procent av infödda.

Det är också tydligt hur invandrare används som konjunkturregulatorer - en reservgrupp som man kan slänga in i produktionen när ekonomin går bra, men som är de första att få gå när lågkonjunkturen kommer. Genom att förbehålla de otryggaste anställningarna till invandrare, ser man till att det blir möjligt att göra så. De blir en "flexibel" grupp, som man genom att hålla i otrygghet kan nyttja för att se till att hålla löner och arbetsvillkor nere.

Även om nu arbetslösheten sjunker, är det tydligt att det finns ett b-lag på arbetsmarknaden, som får de tunga, lågbetalda arbetena, med osäkra anställningar. En grupp som ska befolka den låglönesektor som regeringen vill utvidga och pressa ner ytterligare, genom satsningar på pigarbeten och försämringar av arbetslöshetskassan.

Rasismen och kapitalismen mår gott ihop. För tänk så smidigt, att arbetsgivarna kan tillgodoses väldigt billig arbetskraft som på grund av en ofta obefintlig anställningstrygghet inte kan ställa krav på bättre lön och bättre arbetsförhållanden. Och att dessutom kunna skapa en acceptans för detta, genom att hänvisa till att de är invandrare och borde vara tacksamma över att ha jobb överhuvudtaget. Smart och rationellt. Problemet är bara att alla vi som jobbar förlorar på det. Därför är antirasistisk kamp en nödvändig del i kampen för bättre arbetsvillkor.

3 kommentarer:

Kaj Raving sa...

Tyvärr inget nytt under solen. En utav kapitalismen grundstenar för att hålla arbetarklassen på mattan är att ha en "reservarmé" att ta utav när arbetarklassen annars hade kunnat samla sina styrkor och faktiskt åstadkomma reella förändringar.
Den här reservarmén bör ha svag förankring på arbetsmarknaden för att få så stor splittring inom arbetarkollektivet som möjligt när de "tar" jobben från "riktiga" arbetare.
Idag fyller främst utrikes födda den rollen. Fram till 70-talet var det kvinnorna som fyllde den rollen (och gör det delvis fortfarande). Ännu tidigare har reserven bestått av barn, landsortsbefolkning osv.

Anonym sa...

Förstår inte hur ni får ihop det att alla arbetsgivare i landet (det finns rätt många) lyckas samarbeta för att hålla tillbaka löner och anställningstrygghet för invandrarna. Den här typen av konspirationsteorier tål inte närmare granskning! I själva verket är det ju så märkligt att invandrare som kommer från andra kulturer har det tyngre på arbetsmarknaden. Det är inget unikt för Sverige utan så har det varit i alla länder genom hela historien. Kan man inte språket, och om man inte känner till "hur saker och ting fungerar" gör man helt enkelt mindre nytta på de flesta arbetsplatser. Med tiden brukar det här lösa sig, men det västa som skulle kunna hända invandrarna är att någon skogstokig vänsterregeringen skulle kräva lika lön för svenskar och invandrare. Då skulle vi få se på utnanförskap!

Anonym sa...

Det är lustigt att du inte har några problem med att betrakta "arbetsgivare" som en homogen massa och tillskriva dem en gemensam (ond och hemlig) plan.

Om färre ägnade sig att slåss mot de "onda arbetsgivarna" och istället drev egna företag skulle antagligen arbetslösheten vara mycket lägre.

Bloggar