Ja, vi elsker dette landet!

Den norska regeringen har intagit en unik position gentemot den palestinska regeringen. De var det första, och är ännu det enda, västlandet som har normaliserat kontakterna med den palestinska regeringen. Sverige deltar som bekant i EU: s politiska bojkott av den folkvalda palestinska regeringen.

Nu tar Norge ännu ett steg, ett viktigt sådant. De kommer att ge 10 miljoner dollar till regeringen så att de löner till palestinska offentliganställda, som varit tvungna att frysas i och med omvärldens bojkott, nu kommer att kunna börja betalas ut.

När jag hörde det, kom jag genast att tänka på ett par som jag träffade på Västbanken för ett och ett halvt år sedan. De var gifta sedan 10 år och har tre barn ihop. På grund av det israeliska id-systemet för palestinier, kunde de dock inte bo ihop. Han bodde tillsammans med de två äldsta barnen i Abu Dis, en liten stad ett par mil utanför Jerusalem, och hon bodde inne i Jerusalem. Eftersom hon var född i Jerusalem hade hon också ett id-kort som tillät henne att bo kvar där, men fortfarande också ha tillträde till Västbanken. Han var däremot född på Västbanken, och har därför inte tillträdesrätt till Jerusalem.

Av två anledningar kunde hon inte flytta till honom: dels för att hon då skulle förlora sitt Jerusalem-id, och därmed kontakten med sin familj och sina vänner i staden, och dels för att hon också skulle förlora sitt arbete. Abu Dis är omgärdat av israels mur sedan ett par år tillbaka. När muren byggdes, skjöt arbetslösheten i höjden i staden. De flesta Abu Dis-borna hade jobbat på andra orter, vilket omöjliggjordes när man blev instängd innanför murarna. Idag ligger arbetslösheten kring 90 % i Abu Dis, och den här mannen var en av dem som hade förlorat arbetet. Hon försörjde därför ensam familjen på sitt arbete som sekreterare på det offenligägda Al Quds-universitetet.

Jag vet inte om hon har fått någon lön de senaste månaderna. I och med bojkotten mot den palestinska regeringen har såväl biståndspengar som tull- och skatteinkomster administrerade av Israel frusits, och den palestinska myndigheten har därför inte kunnat betala de offentliganställdas löner. Jag hoppas att den norska insatsen kommer att lätta på det akuta läge som råder. Jag hoppas att Maryam och Abdal har det bra.

DN om det norska biståndet
SR om det norska biståndet
Riv muren - befria Palestina

Finfrämmat

Noterade via regeringens hemsida att Kinas president ska komma på statsbesök i juni, för första gången någonsin. En liten fundering kring det - hade det varit förra året, under den socialdemokratiska regeringen och med GP som värd, undra vilket ramaskri det hade blivit från borgerligheten då... En annan fundering: så den kinesiska presidenten är ok, men den palestinska folkvalda regeringen ska isoleras? Rimligt.

Vård av frisk man i hemmet - nu på extrapris

Alldeles nyss fattade riksdagen beslut om att införa skatteavdrag för hushållstjänster i Sverige.
50 000 kronor billigare per år blir det nu för Reinfeldt och hans kompisar att skaffa sig en piga. Hjärtligt grattis.

Nej, jag är inte bitter.

Sweet

Hittade den här fantastiskt fina bilden hos Röda Raketer. Ser bra ut.

(Till vänster: valresultatet 2006. Till höger: om det vore val idag.)

Bidragsberoendet ett gissel

Det skrivs och pratas just nu om den nygamla nyheten att moderaterna får stora summor pengar av någon, några, oklart vilka. Privata donatorer gav 30 miljoner åt partiet i valrörelsen. Moderaterna avfärdar hela saken genom att säga att det inte spelar någon roll, eftersom dessa donatorer inte får något inflytande över den förda politiken. Tro vad man vill om det, men det är väl inte riktigt poängen eller problemet (förutom kanske för moderaternas medlemmar som ju borde vara de som styr partiets ställningstaganden, och då inte med köpta röster).

Moderaterna för redan en politik som människor med möjlighet att skänka bort summor i den här kalibern tjänar på. Bidragsgivarna, det kan vi nog vara säkra på, gläds förmodligen över varje skatt som sänks, varje a-kasseåtstramning som görs och varje hushållsnära tjänst som blir billigare för dem att konsumera. Och det är ju som bekant moderat politik sedan länge. Förmodligen, skriver jag, eftersom vi ju inte får veta vilka de är, moderaternas välgörare.

Jag bryr mig inte så mycket om huruvida de här människorna påverkar moderaternas politik eller inte. Däremot bryr jag mig om att det faktiskt gör en jävla skillnad för vilka möjligheter man har att bedriva en valrörelse om man har privata donationer i den här klassen. Men jag fattar att moderaterna inte vill redovisa var pengarna kommer ifrån. Svaret skulle antagligen solka ner deras arbetarimage...

Åt dem som har skall varda givet. Åt oss andra: dåligt samvete och höjd reporänta

Ur DN: "Löneökningstakten i de avtal som slutits under våren kan komma att hindra en hållbar sysselsättningstillväxt. Det sade finansminister Anders Borg i samband med Svenskt Näringlivs och OECD:s skattekonferens på tisdagen..."

Undrar om det var det här avtalet han tänkte på? Eller kanske det här?

Nej, just ja, det är ju när de lågavlönade får upp lönerna en gnutta som det skadar samhällsekonomin, driver upp inflationen, tvingar fram räntehöjningar och hindrar sysselsättningen. Ursäkta, jag glömde.

Blå miljöpolitik

MUF har släppt en ”miljörapport”, hör och häpna. Av presentationen av rapporten misstänkte jag att den inte skulle bli någon särskilt imponerande läsning. Misstanken infriades med råge.

Teserna som drivs i rapporten är att det inte egentligen finns några miljöproblem att tala om, men i den mån några problem ändå finns, ska de lösas genom mer privat ägande. Genom smått hisnande jämförelser och märkliga exempel försöker ungmoderaterna föra i bevis att miljöproblem som koldioxidutsläpp, luftföroreningar och global uppvärmning inte existerar. I Moderata Ungdomsförbundets värld finns inte människor som inte har råd att köpa vatten för dagen, inga svältkatastrofer har inträffat, oljan håller inte på att ta slut och det finns ingen brist på resurser. Allt detta är enligt rapporten tvärtom fabriceringar från en extremistisk miljörörelse.

I själva verket, menar MUF, finns ingen anledning att oroa sig, eftersom människans förnuft säkerställer inte bara att vi hushåller klokt med de resurser som finns, utan också att resurserna som finns i praktiken är oändliga. Jag citerar:

Av samma anledning som det inte finns några egentliga begränsningar på människans kunskap, påhittighet och kreativitet finns det praktiskt taget inte heller några begränsningar på jordens resurser.

Ett exempel på detta fantastiska förhållande ges läsaren också:

Ny kunskap och teknik gör det också möjligt att kraftigt öka produktionen av vissa resurser. Den gröna revolutionen är ett sådant exempel. Under efterkrigstiden började man tillämpa ny kunskap och teknik inom jordbruket som kraftigt såg till att öka produktiviteten och avkastningen. Vad man fick var en explosionsartad ökning av matproduktionen. Och det är tack vare den gröna revolutionens välsignelse som matförsörjningen inte längre är ett problem.

Ett ganska illa valt exempel, kan tyckas, med tanke på att den så kallade gröna revolutionen på många ställen inneburit en miljömässig och ekonomisk katastrof. Idén gick ut på att komma till rätta med bristen på livsmedel genom att förmå bönder att byta ut sina grödor mot nya framforskade ris- majs och vetesorter som skulle ge större skördar. Bakom projektet låg bl.a. världsbanken och ett flertal stora amerikanska företag, som forskade fram grödorna och finansierade projektet när det skulle sjösättas i stora delar av tredje världen under 1970-talet. Till en början gick experimentet bra, men konsekvenserna har på längre sikt blivit allvarliga. De nya spannmålssorterna var inte anpassade till den miljö där de skulle odlas, gick inte att odla utan konstgödsel och bekämpningsmedel och har utarmat jorden och minskat den biologiska mångfalden. Bönderna har tvingats mångdubbla användningen av kemikalier, och många småbönder har slagits ut då de inte längre hade råd att köpa de dyra bekämpningsmedel och konstgödsel som grödorna krävde. De som har drabbats av konsekvenserna av experimentet, skulle förmodligen inte instämma i beskrivelsen av det som en ”välsignelse”.

Den här rapporten kommer förstås inte att tas på allvar av fler än MUF själva, men det är likväl ganska obehagligt att regeringens ungdomsförbund driver en sådan här extremistisk linje. Jag undrar vad Reinfeldt med sitt nyväckta miljöintresse säger om saken.

Du hittar rapporten "Den bekväma sanningen" här.

Skitjobb är skitjobb

Josefin Brink skriver fantastiskt roligt och bra idag om McDonalds, som vill omdefiniera begreppet "McJobs". Begreppet förknippas idag, av naturliga skäl, med lågbetalda, understimulerande arbeten. En sådan definition finns tydligen också att läsa i The Oxford English Dictionary. McDonalds, som tycker att definitionen är förolämpande, vill nu ändra innebörden till något mer positivt klingande. Brink kommenterar:

Helt genialiskt, faktiskt. På samma sätt kan ju många av världens problem lösas genom några enkla omskrivningar i ordböckerna. Företag som United Fruit och Lundin Oil kan beskrivas som ”pionjärer för socialt ansvarsfullt företagande”. Länder som Saudiarabien och Iran kan kallas ”Föregångsland när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män och värnandet om mänskliga rättigheter”. Moderaterna skulle kunna kallas ”ett arbetarparti”.

Haha - lysande!

Läs hela Josefins inlägg här.

Längtar tillbaka till Herräng...

Jag hade tänkt skriva lite om Ung Vänsters riksting, på vilket jag och mina bloggsystrar spenderade helgen. Men så upptäckte jag att Erik Berg har skrivit så vackert om det att jag lika gärna kan ta genvägen att citera och hänvisa:

Ett riksting, en kongress, är ett bygge och ett skådespel, men även hastig och djup förälskelse. I de kamrater som bakom kulisserna i ett alldeles för litet kök lagar maten till 200 personer, de som kör bussarna, de som städar toaletterna och de som sätter upp sig på talarlistan för första gången i sitt liv för att ge sin syn på vad förbundet bör tycka om SFI eller föräldrakopperativ i glesbygden. (...) En förälskelse i presidiets propositionsordningar och dåliga skämt, i hälsningsanföranden från grannländer i väster- och öster, i smutsiga klassrumsgolv och smyghånglande tonåringar...

Läs hela inlägget "Votering begärd och skall verkställas" här. Ta också en titt på rikstingshemsidan. Hemskt fint.

Federley och hans kompisar

Först rös jag åt själva inlägget. Sen upptäckte jag den lilla annonsen ovanför. Gulligt.

(klicka på bilden för förstoring)

Stort steg i fel riktning

Få har vid det här laget missat att regeringen är i full färd med att genomföra ett politiskt systemskifte. Det tar sig många uttryck, och sker samtidigt på många plan. Idag verkar turen ha kommit till försvaret, i och med försvarsminister Odenbergs utspel om att avskaffa värnplikten i fredstid.

I en artikel i SvD försöker han tona ner betydelsen av förslaget, och hävdar sig vara motståndare till att övergå till en yrkesarmé. I själva verket är försvarsministern knappast dummare än att han inser att förslaget just är ett steg i den riktningen. Jag dristar mig till att säga att just detta nog också är syftet med en ytterligare urholkning av värnplikten. Vi går under Odelbergs ledning med stormsteg mot införandet av en regelrätt yrkesarmé, vilket i sin tur underlättar deltagandet i de militära projekt högern anser att vi ska delta i: EU:s och NATO:s.

I det tysta har försvaret och Sveriges försvarspolitik förändrats på senare år. Trots att det finns en bred folklig uppslutning kring principen om alliansfrihet och mot ett svenskt NATO-medlemsskap, har vi såväl soldater på plats i Afghanistan, som NATO-övningar på svenskt territorium. Odelberg spelar oförstående, men är fullt medveten om i vilken riktning han är på väg.

Okej, då kör vi!

Här startar nu en ny blogg, en kollektiv blogg närmare bestämt. Vi som skriver är fyra tjejer:

Elisabeth Biström Risslén, 24, Umeå
Lärarstudent som för tillfället jobbar som utbildningsbevakare. Driver sen tidigare bloggen Livet från den röda sidan.

Tora Breitholtz, 26, Solna
Pressekreterare på Vänsterpartiets riksdagskansli som för tillfället är föräldraledig. Har också sen tidigare en egen blogg.

Lisa Englund, 25, Sundbyberg
Jurist som arbetar som tingsnotarie i Stockholm.

Elin Johnson, 25, Umeå
Psykologstudent vid Umeå Universitet.

Välkommen!