Birgitta Ohlsson (Fp) tycker att det är dags att genomföra en ny folkomröstning om svenskt deltagande i EMU, innan nästa riksdagsval. Är kvinnan masochist undrar jag? Sved det inte tillräckligt senast, när ja-sidan pungade ut miljoner och åter miljoner på glassigt material, helsidesannonser och mut-mazariner och ändå förlorade så stort.
Vi som röstade nej har ju inte direkt ändrat oss sedan den vackra septemberdagen 2003 då vi gick till valurnorna - tvärtom har vi blivit fler som inser att det finns demokratiska poänger med att behålla makten över vår ekonomi, istället för att överlåta den åt "experter" bakom lyckta dörrar i Bryssel. Motståndet ligger nu på stabila 60 procent, att jämföra med de 56 procent som röstade nej 2003.
Att lyfta krav på en ny folkomröstning bara fyra år efter den första pekar på en något bristande respekt för det demokratiska beslut som vi gemensamt har fattat i frågan. Det är också symptomatiskt från EU-förespråkarnas sida, att när besut i EU-frågor går dem emot, ska folk tvingas ta ställning igen.
Att på nytt få ta ställning till själva EU-medlemsskapet, trots att unionen utvecklats i rakt motsatt riktning mot vad förespråkarna påstod inför folkomröstningen, är det dock inte tal om. Inte heller att få rösta om det konstitutionsförslag som nu verkar börja väckas till liv igen. Det är väl ändå förbannat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Att lyfta krav på nyval bara åtta månader efter det förra pekar på en något bristande respekt för det demokratiska beslut som vi gemensamt har fattat i frågan. Det är också symptomatiskt från vänstern, att när valresultatet går dem emot, ska folk tvingas ta ställning igen.
Jag vet inte om just ni lyft ngt krav på nyval, då jag inte läst alla era inlägg, men ett flertal av era partifränder och bloggkamrater pratar nyval allt som oftast. Lika mycket dålig förlorare över dem som över Birgitta, kan man tycka.
Skicka en kommentar