Blå miljöpolitik

MUF har släppt en ”miljörapport”, hör och häpna. Av presentationen av rapporten misstänkte jag att den inte skulle bli någon särskilt imponerande läsning. Misstanken infriades med råge.

Teserna som drivs i rapporten är att det inte egentligen finns några miljöproblem att tala om, men i den mån några problem ändå finns, ska de lösas genom mer privat ägande. Genom smått hisnande jämförelser och märkliga exempel försöker ungmoderaterna föra i bevis att miljöproblem som koldioxidutsläpp, luftföroreningar och global uppvärmning inte existerar. I Moderata Ungdomsförbundets värld finns inte människor som inte har råd att köpa vatten för dagen, inga svältkatastrofer har inträffat, oljan håller inte på att ta slut och det finns ingen brist på resurser. Allt detta är enligt rapporten tvärtom fabriceringar från en extremistisk miljörörelse.

I själva verket, menar MUF, finns ingen anledning att oroa sig, eftersom människans förnuft säkerställer inte bara att vi hushåller klokt med de resurser som finns, utan också att resurserna som finns i praktiken är oändliga. Jag citerar:

Av samma anledning som det inte finns några egentliga begränsningar på människans kunskap, påhittighet och kreativitet finns det praktiskt taget inte heller några begränsningar på jordens resurser.

Ett exempel på detta fantastiska förhållande ges läsaren också:

Ny kunskap och teknik gör det också möjligt att kraftigt öka produktionen av vissa resurser. Den gröna revolutionen är ett sådant exempel. Under efterkrigstiden började man tillämpa ny kunskap och teknik inom jordbruket som kraftigt såg till att öka produktiviteten och avkastningen. Vad man fick var en explosionsartad ökning av matproduktionen. Och det är tack vare den gröna revolutionens välsignelse som matförsörjningen inte längre är ett problem.

Ett ganska illa valt exempel, kan tyckas, med tanke på att den så kallade gröna revolutionen på många ställen inneburit en miljömässig och ekonomisk katastrof. Idén gick ut på att komma till rätta med bristen på livsmedel genom att förmå bönder att byta ut sina grödor mot nya framforskade ris- majs och vetesorter som skulle ge större skördar. Bakom projektet låg bl.a. världsbanken och ett flertal stora amerikanska företag, som forskade fram grödorna och finansierade projektet när det skulle sjösättas i stora delar av tredje världen under 1970-talet. Till en början gick experimentet bra, men konsekvenserna har på längre sikt blivit allvarliga. De nya spannmålssorterna var inte anpassade till den miljö där de skulle odlas, gick inte att odla utan konstgödsel och bekämpningsmedel och har utarmat jorden och minskat den biologiska mångfalden. Bönderna har tvingats mångdubbla användningen av kemikalier, och många småbönder har slagits ut då de inte längre hade råd att köpa de dyra bekämpningsmedel och konstgödsel som grödorna krävde. De som har drabbats av konsekvenserna av experimentet, skulle förmodligen inte instämma i beskrivelsen av det som en ”välsignelse”.

Den här rapporten kommer förstås inte att tas på allvar av fler än MUF själva, men det är likväl ganska obehagligt att regeringens ungdomsförbund driver en sådan här extremistisk linje. Jag undrar vad Reinfeldt med sitt nyväckta miljöintresse säger om saken.

Du hittar rapporten "Den bekväma sanningen" här.