Nedmonterad välfärd låter så trist – låt oss kalla det ”social ekonomi” istället!

Hej! Jag heter Göran Hägglund, och har skrivit en debattartikel ihop med min kompis Nyamko Sabuni. Den handlar om ett systemskifte. Svårt ord? Ja, jag vet. Därför har jag gjort en översättning åt dig, där jag skriver ut de centrala delarna i klartext så att du ska förstå vad vi menar. Du vet, vi var tvungna att skriva lite kryptiskt så att de där trista kommunisterna inte ska börja protestera. Här kan du läsa själva artikeln, och här kommer alltså översättningen:

Vi står i Sverige inför flera viktiga utmaningar. Antalet äldre ökar snabbt. Många människor, inte minst i städernas förortsområden, befinner sig i ett konstant och långvarigt utanförskap. Vi har avvecklat flera av de stora och omänskliga institutionerna till exempel för psykiskt sjuka, men många har svårt att anpassa sig till ett normalt liv ute i samhället. Ett stort antal nyanlända flyktingar måste ges möjlighet till en snabb etablering på arbetsmarknaden, i skolan och i samhället.Traditionellt har vi sett en ständigt växande offentlig sektor som mest lämplig att ta hand om den här typen av utmaningar.

Översättning: ...men nu är det nya tider, ny regering. Här implicerar vi alltså att det inte är genom den offentliga sektorn som vi ska fixa det här, utan istället genom privatiseringar och minskade resurser till det gemensamma. Smart va? Ok, häng med, nu fortsätter vi:

Den offentliga sektorn ska också i framtiden ha en huvudroll inte minst som finansiär av bland annat vård och omsorg.

Översättning: Det gamla, trista sättet med skattefinansierad omsorg och vård efter behov är hopplöst ute 2007. Det nya, fräscha är att ta in skattepengar, men inte ge tillbaka dem i form av vård, utan istället betala privata företag med dem. Vi ska låta skattepengerna skjutsa rätt ner i fickorna på privata vårdentreprenörer istället. Swooosch! Låt oss kalla detta ”nytänkande, innovationer och alternativa metoder”, så låter det fräscht och kul!

Men vi vill också ge den ideella sektorn större möjligheter att bidra och konkurrera.

Översättning: Det här med vårdbiträden, undersköterskor och sjuksyrror är lite överflödigt. Varför betala för något man kan få gratis? Under devisen ”gratis är gott” lanserar vi nu den superhippa idén: gratis välgörenhetsarbete istället för välfärd! Konkurrensfördelen är det göttaste med detta: låt gratisjobbare konkurrera ut sådana där onödiga, ineffektiva anställda. Oj, så mycket billigare för kommuner och landsting! Oj, så mycket vi kan sänka marginalskatterna!

Ett uttryck för vår strävan är att ta till vara den sociala ekonomin och öka mångfalden inom den offentligt finansierade vården och omsorgen. Avskaffandet av stopplagen, utredningen om fritt val inom äldreomsorgen liksom det aviserade avknoppningsstödet är tre viktiga steg för att främja mångfalden av aktörer inom dessa sektorer. Den sociala ekonomin spelar - och skulle kunna spela - en oerhört viktig roll inom långt många fler samhällssektorer än vård och omsorg. Därför vill regeringen skapa en samlad strategi för hela den sociala ekonomin.

Översättning: Ok, här blev vi tvungna att blurra till det ordentligt. Vi vill ju helst slippa använda termen "privatiseringar". Folk är ju hjärntvättade att tycka illa om sådana. Så vi kallar det "social ekonomi" och så hoppas vi att det låter lite mysigt, samtidigt som det är lagom obegripligt.

Vår förebild är de överenskommelser mellan staten och den ideella sektorn som redan finns i flera andra EU-länder.

Översättning: Alltså: staten tar inget ansvar. Låt patrasket gå och tigga hjälp någon annanstans.

Vi ska gemensamt se över regelverket; eliminera hinder och identifiera möjligheter för den ideella sektorn att utveckla sitt samhällsengagemang och öka sitt serviceutbud; se på och analysera hur den ideella sektorn kan öka mångfalden i den kommunala servicen och därigenom ge människor större valfrihet och kvalitet.

Översättning: Vi ska sänka skatterna så drastiskt att det inte går att upprätthålla en generell välfärd; se över och analysera vilka delar av välfärden som kan lämpas över på frivilligarbetare. Behöver åldringar duscha en hel gång i veckan till exempel? Och behöver det i så fall vara avlönad personal som hjälper dem med det? Har de inga döttrar som kan rycka in?

Baserat på sin idémässiga utgångspunkt kan sektorns aktörer utföra såväl offentligt finansierade tjänster som frivilliginsatser till stor nytta.

Översättning: det finns både plats för företag som vill höra sköna skattemiljoner klirra i deras kassakistor och för välgörenhetsarbete. Hur toppen är inte det?

Jag hoppas min översättning var klargörande. Tjingeling!

/Göran