torsdag 28 juni 2007

Folkomröstning!

Jag har inte sagt något om den nya EU-grundlagen (förlåt - "reformfördraget"). Då är det ju en himla tur att så många andra har gjort det så bra. Läs Erik Berg, och sen de han länkar till. Det här är viktigt. Det lär finnas anledning att återkomma.

Tråkigt

Storbritannien har en ny premiärminister. Spännande! Det är en person som sägs vara mer Irakkrigskritisk än föregångaren, och mer benägen att vilja satsa på utbildningsväsendet och sjukvården hemmavid. Men de här sakerna tycks sekundära, eller i vart fall inte mer viktiga än hur personen i fråga ser ut. Hur han verkar vara som person. Hur hans lynne är. Jag har inte så bra koll på Gordon Brown, men en sak vet jag: han är en sur och tråkig jävel. Om detta har jag nämligen läst och hört och sett på TV. Ta den här artikeln, till exempel. Är det någon mer än jag som får allvarliga Persson-flashbacks?

Jag tycker att det är lite sjukt med den här personfokusen kring politiska företrädare. Nej, jag vet, det är inget nytt. Gamle Nixon sägs ju redan på sin tid ha förlorat ett val på grund av sin trista uppsyn i TV. Men visst har det blivit värre? Det känns så. När man skriver om politiker, statsministerkandidater exempelvis, skriver man inte om det politiska innehållet deras parti står för. Man skriver trams om huruvida de verkar trötta eller ivriga. Det är pratiskt. Då kan man ducka för politiska skiljelinjer, och istället genom nötningsmetoden frammana en uppfattning om somliga politiker och partier på basis av… ingenting.

onsdag 13 juni 2007

Paus

Jag tar bloggpaus i fyra dagar, medan jag är på Hultsfredsfestivalen med Ung Vänster. Här kan du kolla in program för oss där. Titta förbi tältet om du ska besöka festivalen! Återkommer på måndag.

Imorgon: beslut om FRA

Jag har nämnt förslaget om FRA lite ytligt. Nu när förslaget ska debatteras idag och beslutas om imorgon, kanske det kan vara på sin plats att skriva lite mer om det.

Förändringarna med Odenbergs förslag innebär att mandatet för försvarsunderrättelseverksamheten anpassas från "yttre militära hot" till "yttre hot" rörande ”utländska förhållanden”. Vilka är då de ”yttre hot”? I propositionen ges en bakgrund:

Det finns också en rad andra fenomen som kan påverka Sveriges säkerhet negativt och i vissa fall få säkerhetspolitiska konsekvenser. Hit hör t.ex.olika typer av försörjningskriser, ekologiska obalanser, miljöhot, etniska eller religiösa
konflikter, stora flykting- och migrationsrörelser samt ekonomiska utmaningar i form av valuta- och räntespekulationer. Snabba, effektiva och samordnade åtgärder från statsmakternas sida för att möta denna typ av hot ellerpåfrestningar kan i många fall underlättas av den förvarning och analys som en effektiv underrättelseverksamhet kan bidra med.
De yttre hoten kan med andra ord vara lite vilka som helst. Det är problematiskt, för det öppnar upp för en stor tolkningsfrihet. Vad är det hotfulla i flyktingrörelser, vilka flyktingar är det som ska övervakas? Vem definierar en etnisk eller religiös konflikt, varför ska försvarets radioanstalt samla underrättelser om dessa? Att propositionen är luddig och att lagtexten är svårtolkad, är förstås meningen. Det ger i det närmaste oinskränkta möjligheter att övervaka vem som helst man bedömer som misstänkt. Att detta innebär att den personliga integriteten åsidosätts till förmån för övervakning på lösa grunder, verkar inte spela försvarsministern eller de övriga i regeringspartierna någon roll.

I propositionen görs det också tydligt att förslaget är ett led i en anpassning till EU och NATO. Man hänvisar till att:

medlemsstaterna och kommissionen skall stödja den politiska planeringen genom att i största möjliga utsträckning tillhandahålla relevanta upplysningar, inklusive underrättelser.
Trots att tunga remissinstanser, som säkerhetspolisen, ekobrottsmyndigheten, advokatsamfundet med flera, har uttryckt kraftiga invändningar, går nu ändå förslaget till debatt och beslut. Kritiken, som framförallt har gällt att polisiära uppgifter övertas av det militära och att formuleringar som ”yttre hot”, och ”utländska förhållanden” är svårtolkade, har helt avfärdats.

Imorgon fattas beslutet. Det mesta pekar på att (s), (v), och (mp) får tillstånd en bordläggning, så att vi slipper få våra samtal och e-postbrev kollade i ett år till. Vi får passa på att slipa till motståndet ytterligare under den tiden.

tisdag 12 juni 2007

På torsdag smäller det

På torsdag är det dags för riksdagen att rösta om Odenbergs FRA-förslag om ökad avlyssning. Thaher skriver här om vad förslaget handlar om.

En som har velat kring hur han ska rösta är Fredrick Federley (c). Nu deklarerar han dock att han, enligt egen utsago på grund av hotelser om utfrysning från sin riksdagsgrupp, kommer att rösta för förslaget som innebär kraftiga inskränkningar på den personliga integriteten. Åh, vad jag saknar tiden (har den funnits?) då liberaler var liberaler på riktigt.

Svidande kritik...

...från MUF: s internationella nyhetsbrev:
Vänster (sic!) hyllar även de sociala program som Chavez har startat för att utrota fattigdomen och för att fler ska kunna utbilda sig och få vård.
Usch, ja. Det borde vi genast sluta upp med.

Var fjärde stannar hemma

Vardagsrädsla är ett begrepp som har börjat användas mer och mer de senaste åren. Det tror jag är viktigt. Det blir möjligt att prata om på ett annat sätt, när det finns något att kalla det. Möjligt att dela erfarenheter och strategier.

För er som inte har hört det, så betecknar "vardagsrädsla" den känsla av otrygghet, det där obehaget i magen, som vi tjejer känner alltför ofta när vi rör oss i det offentliga rummet (jag har skrivit lite om det här tidigare här). Jag tror de flesta tjejer vet vad som avses - den där känslan som gör att man tar upp telefonen på väg hem från skolan, för att man ska vara beredd att ringa om det behövs. Eller när man stelnar till då man ser en siluett komma gående, och pustar ut då man ser att det är en tjej. Eller när man sätter nyckelknippan mellan fingrarna, bara utifall att...

Det är också viktigt att veta hur det här påverkar tjejers och kvinnors liv. Det har kommit ett par undersökningar som visar på omfånget av vardagsrädslan. En av dem är gjord av Lunarstorm, och pekar på att nära 80 % av tjejerna upplever vardagsrädsla. Nu har också hyresgästföreningens tidning Hem & Hyra gjort en undersökning. De har (genom Skop) frågat 1000 personer om de på grund av rädsla avstått från att gå ut någon gång under de senaste 12 månaderna. Resultatet är tråkigt, men inte överraskande. Var fjärde kvinna har stannat hemma på grund av rädsla. Nästan var tionde kvinna avstår ofta från att gå ut. Det är ett stort demokratiproblem.

Eller så låter vi bli!

Birgitta Ohlsson (Fp) tycker att det är dags att genomföra en ny folkomröstning om svenskt deltagande i EMU, innan nästa riksdagsval. Är kvinnan masochist undrar jag? Sved det inte tillräckligt senast, när ja-sidan pungade ut miljoner och åter miljoner på glassigt material, helsidesannonser och mut-mazariner och ändå förlorade så stort.

Vi som röstade nej har ju inte direkt ändrat oss sedan den vackra septemberdagen 2003 då vi gick till valurnorna - tvärtom har vi blivit fler som inser att det finns demokratiska poänger med att behålla makten över vår ekonomi, istället för att överlåta den åt "experter" bakom lyckta dörrar i Bryssel. Motståndet ligger nu på stabila 60 procent, att jämföra med de 56 procent som röstade nej 2003.

Att lyfta krav på en ny folkomröstning bara fyra år efter den första pekar på en något bristande respekt för det demokratiska beslut som vi gemensamt har fattat i frågan. Det är också symptomatiskt från EU-förespråkarnas sida, att när besut i EU-frågor går dem emot, ska folk tvingas ta ställning igen.

Att på nytt få ta ställning till själva EU-medlemsskapet, trots att unionen utvecklats i rakt motsatt riktning mot vad förespråkarna påstod inför folkomröstningen, är det dock inte tal om. Inte heller att få rösta om det konstitutionsförslag som nu verkar börja väckas till liv igen. Det är väl ändå förbannat.

söndag 10 juni 2007

Stora och små problem

Kinas president har besökt Sverige och haft audiens hos statsministern i helgen. Om detta finns förstås mycket att fundera kring och säga.

Det är ju liksom inte vilket land som helst vi pratar om, utan dels ett stort och viktigt sådant, och dels ett som bryter mot en rad mänskliga rättigheter. Ett land där man inte tillåts bilda fackföreningar, där en stor del av ekonomin bygger på slavliknande arbete i ordets rätta bemärkelse, där man utför tvångsaborter på kvinnor och så vidare, och så vidare...

Så, med tanke på allt detta, vilket blir MUF-ordföranden Niklas Wykmans råd till presidenten Hu Jintao? Jo, detta:
Gör inte om vårt misstag! Bygg inte upp ett gigantiskt allmänt välfärdssystem där bidrag blir en rättighet istället för ett skydd.

Eehhhh.... kanske inte helt mitt i prick, va?

Rasistisk arbetsmarknad

De svenska ekonomiska hjulen rullar på i ett rasande tempo. Företagen anställer, arbetslösheten sjunker. DN skriver idag en artikel om det, och om hur sysselsättningsgraden nu stiger bland invandrare.

Här blir "invandrare" dock ett lite trubbigt begrepp - det är ju inte så att hela gruppen invandrare har samma, eller ens liknande villkor på arbetsmarknaden. Tvärtom kan man tydligt se hur vissa invandrargrupper systematiskt diskrimineras på arbetsmarknaden och får, i den mån de får jobb, ta de sämsta, lägst avlönade arbetena, medan andra grupper (västeuropéer företrädesvis) har ungefär samma villkor som etniska svenskar. Men trots att det blir lite trubbigt och missvisande att betrakta hela invandrarkategorin som en homogen massa, blir skillnaderna svenskar-invandrare emellan ändå stora. I fjol hade 65,7 procent av utrikes födda jobb, mot 81,7 procent av infödda.

Det är också tydligt hur invandrare används som konjunkturregulatorer - en reservgrupp som man kan slänga in i produktionen när ekonomin går bra, men som är de första att få gå när lågkonjunkturen kommer. Genom att förbehålla de otryggaste anställningarna till invandrare, ser man till att det blir möjligt att göra så. De blir en "flexibel" grupp, som man genom att hålla i otrygghet kan nyttja för att se till att hålla löner och arbetsvillkor nere.

Även om nu arbetslösheten sjunker, är det tydligt att det finns ett b-lag på arbetsmarknaden, som får de tunga, lågbetalda arbetena, med osäkra anställningar. En grupp som ska befolka den låglönesektor som regeringen vill utvidga och pressa ner ytterligare, genom satsningar på pigarbeten och försämringar av arbetslöshetskassan.

Rasismen och kapitalismen mår gott ihop. För tänk så smidigt, att arbetsgivarna kan tillgodoses väldigt billig arbetskraft som på grund av en ofta obefintlig anställningstrygghet inte kan ställa krav på bättre lön och bättre arbetsförhållanden. Och att dessutom kunna skapa en acceptans för detta, genom att hänvisa till att de är invandrare och borde vara tacksamma över att ha jobb överhuvudtaget. Smart och rationellt. Problemet är bara att alla vi som jobbar förlorar på det. Därför är antirasistisk kamp en nödvändig del i kampen för bättre arbetsvillkor.

fredag 8 juni 2007

Vill vara han

Min vän Anna introducerade mig nyss för den här fantastiska låten som finns på Teater Lacrimosas skiva "Större än så här". Läs, känn igen er, njut:

Där har vi mig som är pudel
darrande nosblek och parfymerad
Där sitter han som är pitbull
Bredbent med stort paket, helt ogenerad

Jag vill vara han som ser och definierar
när jag själv står och velar
Jag vill vara han som går själv i fiendeland
och som kommer i sin egen varma hand

Jag vill vara han som skriker i bussen och alla
hoppar till
Jag vill vara han som kan kissa var han vill
Han som pratar för länge och aldrig ursäktar sig
när jag står ett steg bakom och förhåller mig

Jag vill vara han som kan göra paus
och ingen avbryter
Han som säger feminist - javisst
och sen staplar småflickor på sin kvist

Jag vill vara han som får alla bra repliker
Jag vill vara han som blir förlåten när han sviker
Han som ger sin jacka när det är kallt
Han som överraskar klockan två utanför fönstret
och hon nickar och gråter salt
för hon tycker det är skitballt

Jag vill vara han som kan lyfta tyngsta lådan
Han som räddar barn undan eldsvådan
Han som leder oss i EMU-valet
Jag vill vara han som håller första maj-talet

Jag vill vara han som kan backa med släp och
ansvara för grillen
Jag vill vara ett svin som alla tycker är värsta killen
Han som får monopol på de bästa svaren
och som får beställa först i baren
Han som kan döda och ändå va hjälten i filmen
Han som går med bar överkropp
Han som löser avloppspropp i TV-shop
Jag vill ha ett namn på min egen snopp

Hjälp mig nån för jag kreverar
Jag vill vara den som penetrerar


(Tack M & J för att ni tror på mig och gör mig arg och glad. Ni är bäst.)


Uppdatering:

Nu hittade jag musiken här, på Lacrimosas hemsida, där man kan få lyssna på en snutt. Klicka er fram till cabarén "Större än så här", så hittar ni låtarna. "Jag vill vara han" är min absoluta favorit. Kanske hittar du någon annan?

torsdag 7 juni 2007

40 år är nog

Idag har uppmärksammandet av 40-årsdagen av det så kallade sexdagarskriget inletts på många ställen runt om i landet och i världen. Alltså det sex dagar långa krig som var starten på den israeliska ockupationen av Palestina. I Stockholm (där jag är för tillfället) hölls en manifestation på ett oerhört hett Sergels torg, med bra stämning och bra tal.

Jag vill passa på att ge ett par tips på temat. Det första är den här bloggen som Anna Wester skriver. Aktuell, bra och välskriven. Det andra tipset är den här sidan, framförallt för avdelningen "daily updates" (som visserligen inte uppdateras dagligen längre). Sidan drivs av folk inom organisationen The Tel Rumeida Project, som skriver från bostadsområdet Tel Rumeida i Hebron, Västbanken. Mycket läsvärt för den som är intresserad av vardagslivet på de ockuperade områdena. Jag brukar gå in då och då och bläddra bland inläggen i daily updates. Det ger en väldigt bra bild av det småskaligt terroriserande, vardagliga förtrycket som palestinier får utstå. Ett exempel:
April 5, 2007 Thursday
Last night, Hani Abu Haikal parked his car at 8:30pm and walked the 10-minute route to his house through the olive grove.
Because he is Palestinian, Hani is not allowed to drive his car to his house in Tel Rumeida. Hani must park it on the outskirts of the neighborhood and walk a long distance through the olive grove to reach his house, leaving his car open to attacks from violent Israeli settlers.
At 8:55pm, Hani received a phone call from neighbors, warning him that settlers had set fire to his car. Israeli police were called immediately. When Hani’s sister Bilal called the police for help, the officer responded, “I do not speak Arabic!” and then hung up.

Ok, så det tredje tipset: Ung Vänsters kampanj "Riv muren - befria Palestina". 40 år är nog.

The land of the free

Det här är verkligen heeelt sjukt! Kolla här, Hanna Löfqvist skriver om något som tydligen kallas pay jails, speciella fängelser för mer fancy fångar i USA. I dessa kan man, om man betalar för sig, få avtjäna sitt straff under mer bekväma former. Schysst med likhet inför lagen.

måndag 4 juni 2007

En rutten salladsbar

Centermannen Fredrick Federley öppnade som bekant för några månader sedan en restaurang i syfte att göra något slags politiskt statement , med anledning av den salladsbar i Göteborg vars ägare vägrade teckna avtal för sina anställda. Federley och Pr-konsulten Dominika Peczynski driver nu alltså salladsbaren "en annan salladsbar", som vad jag förstår är ämnad att stå symbol för kollektivavtalsvägran och antifacklig borgarmentalitet. Nu har de gjort en hemsida till stället, där de förklarar sina avsikter:
Dominika och Fredrik bestämde sig då för att själva starta en salladsbar utan kollektivavtal för att visa att det går alldeles utmärkt att driva en restaturang ändå och att arbetsgivare inte per automatik är utsugare som utnyttjar sin personal.
Om någon hade tänkt att killen väl inte kan vara fullt så dum som han verkar, torde alla tvivel nu vara utraderade. Kom igen! Det är väl ingen som någonsin har hävdat att det inte går att driva en restaturang, eller något annat företag, utan avtal. Det fattar ju alla att det fungerar alldeles ypperligt. För arbetsgivaren, alltså.

För oss anställda blir det förstås en annan femma - för oss är det ganska pissigt att jobba avtalslöst. För det må hända att arbetsgivare inte per atutomatik är utsugare (eller nja, jo, men det är nog en teoretisk diskussion som för tillfället ligger på en annan nivå), som utnyttjar sin personal - men i det fall han/hon visar sig vara det, så vill man inte gärna stå där utan skyddsnät.

De anställda ska helt enkelt inte behöva vara beroende av chefens goda vilja eller fryntliga humör. Oavsett hur bekväma Fredrick tycker att sådana förhållanden på arbetsmarknaden är.

lördag 2 juni 2007

Homofobt och obehagligt

DN debatt publicerade igår en artikel som är något av det sjukaste jag har läst. Den är författad av en grupp högerpolitiker, däribland de gamla partiledarna Alf Svensson (Kd) och Thorbjörn Fälldin (c), samt några moderata och kristdemokratiska riksdagsledamöter.

Artikeln argumenterar emot en könsneutral äktenskapslagstiftning, framförallt utifrån någon slags biologisk grund. Bakgrunden är att en statlig utredning nyligen föreslagit att en ny äktenskapsbalk borde skrivas könsneutralt, dvs. så att två personer av samma kön skulle kunna gifta sig med varandra. Svensson & co bygger upp sin ståndpunkt utifrån att en fransk statlig utredning föreslår det motsatta: fortsatt olikhet inför lagen baserat på sexuell läggning. Samma utredning påstås också ha slagit fast att
äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion.
Det må vara ett historiskt faktum, och det är intressant att diskutera hur det kommer sig att vi överhuvudtaget har en lagstiftning som reglerar vissa relationer mellan människor. Men att göra ett normativt påstående av detta slag, där man menar att det bör vara så att äktenskapet är en institution som syftar till detta mål, är något helt annat. Särskilt när nästa mening i artikeln lyder:
Därmed måste följaktligen äktenskapet avse en relation mellan två personer av olika kön - detta som ett biologiskt faktum samt som en förpliktelse för både mamman och pappan. (min kursiv.)
Här brister förstås all logik, då det är full möjligt att skaffa barn utanför äktenskapet, med hjälp av donatorer, genom adoption osv. Något som förstås sker idag, könsneutral äktenskapslag eller inte. RFSL räknar med att ungefär 40 000 personer i Sverige har minst en homosexuell förälder, och den forskning som har gjorts, stödjer inte idén om att dessa barn på något sätt skulle drabbas av deras föräldrars sexuella läggning, vare sig när det gäller barnens utveckling eller föräldrarnas lämplighet. Artikelförfattarna förkastar ändå dessa familjer utifrån en biologisktisk föreställning om den klassiska kärnfamiljens överlägsenhet.

Även om ett homosexuellt par de facto kan skaffa barn, vilket enligt författarnas tidigare argumenation kring äktenskapet borde kvalificera dem till att få gifta sig, duger detta ändock inte för våra konservativa skribenter. Ty om barn kommer till på dessa sätt är nämligen en tredje part inblandad, och äktenskapet inte att anse som monogamt, menar de. Hur de värderar heterosexuella par som skaffar barn genom adoption eller genom assisterad befruktning, förtäljer inte historien. Men jag dristar mig till att gissa att dessa par inte bedöms (fördöms) på samma sätt.

Framgent i artikeln, ställer författarna gruppen barn mot gruppen vuxna och frågar sig utifrån vilken av dessa gruppers intressen lagar ska stiftas. Jag vill föreslå en annan utgångspunkt: låt oss stifta lagar som är lika för alla och inte diskriminerar på basis av vem man blir förälskad i. I samma veva vore det också på sin plats att inte döma ut alla de välfunderande, vanliga, lyckliga familjer med två mammor eller två pappor som föräldrar.

Som en sista knorr på det hela, avslutas artikeln med en smått rasistisk twist (så modernt!). En icke-diskriminerande äktenskapslag, menar författarna
skulle också kunna öka främlingsskapet inför vårt samhälle bland många nyanlända medborgare
Eftersom invandrare generellt är homofoba och konservativa antar jag? Vidare:
Kulturella och religiösa motsättningar av långvarig art kan komma att polariseras i vårt land om inte äktenskapsfrågan hanteras med varsamhet och försiktighet. Aspekten att integrationen skulle försvåras måste tas på fullaste allvar.
Ursäkta mig, Alf, Thorbjörn och övriga, men jag tar inte er på minsta allvar, ej heller ert försök att använda påstådda värderingar hos invandrare som juridisk käftsmäll mot homo- och bisexuella.

Josefin Brink skrev för några dagar sedan med anledning av yx-överfallet mot en anställd på RFSL Stockholm, att ensamma galningar sällan är ensamma. Hon skrev:
För i ett samhälle där sexualitet och könsidentitet avgör juridisk status och där motståndet mot likställighet uttrycks i såväl fyllebröl som i torra riksdagsmotioner finns ett slags rättfärdigande i förvridna hjärnors beslut att skrida till handling.
Hon har rätt. Saker hänger ihop, bygger på varandra, kan leda till varandra. Därför blir den här artikeln, läst i ljuset av RFSL-överfallet än mer obehaglig.


Berg om MUF och miljö

MUF: s miljörapport som jag skrivit lite om, har Erik Berg nu plockat ner och fullständigt sågat vid trädrötterna. Läs "unghögerns bekväma miljöpolitik" här! Det är nästan obligatoriskt.
Bloggar